Tankar om socialt stöd

"Den enskilde som har ett bristande socialt nätverk kan beviljas insatser från hemvården i syfte att bryta isolering. Exempel på insatser är att den enskilde har möjlighet att samtala samt att få möjlighet att introduceras i sociala aktiviteter och träffpunkter."

Ni som arbetat inom vården, främst hemvården, har antagligen kommit i kontakt med insatsen Socialt stöd/social kontakt. Min erfarenhet av just socialt stöd är att det är en insats som utförs 1 gång per vecka i ca 45-60 min. Vid dessa tillfällen är det vanligt att man tillsammans med den äldre samtalar över en fika. Detta är oftast ett trevligt möte, och många gånger mycket betydelsefullt för den äldre. Men om vi tittar på hur insatsen utförs i dagens äldreomsorg ser vi att det inte överensstämmer med de riktlinjer som finns.

När jag själv arbetade som vårdbiträde reflekterade jag inte över insatsens betydelse, utan jag likt de flesta, tog den där fikan och samtalade om väder och vind. Men aldrig att mina 45 minuter hos den äldre resulterade i att den sociala isoleringen bröts, och jag anser att insatsen därför borde göras om från grunden.

Åsikter i all ära, men jag har funderat på hur man faktiskt skulle kunna gå till väga:

1. Personal tilldelas kontaktmanskap där personkemin stämmer. Oftast finns det redan goda relationer mellan vårdgivare och vårdtagare, så jag anser inte att detta skulle vara ett större problem.

2. Kontaktmännen leds av en handledare. Eftersom jag är äldrepedagog och förespråkar äldrepedagoger som en omfattande del av all äldreomsorg så anser jag att äldrepedagogen verkar som handledare för att ge personalen vägledning och stöd i sitt arbete. Detta innebär att kontaktpersonerna kommer att ingå i ett team som handleds kontinuerligt.

3. Kontaktpersonen ska fungera som en länk mellan den äldre och samhället. Detta innebär att det måste finnas ett samförstånd mellan parterna. Insatsen kan beviljas upp till 6 h i veckan beroende av behovet och man börjar med att bygga upp gemensamma mål samt att skapa en relation som bygger på tillit.

4. Kontaktpersonen ska vara den äldres trygga punkt och introducera den äldre för mötesplatser, träffpunkter eller liknande verksamheter för att bryta isolering. Personalen ska kunna anpassa sitt arbete utifrån individens behov och intresse, vilket innebär att det inte är givet att just ovan nämnda verksamheter är rätt arena för den äldre.

Givetvis är detta en kostnadsfråga, och de flesta kommuner skulle anse att det inte finns resurser för att detta ska fungera i praktiken. Det är en fråga om tillgänglig personal, då det kommer att behöva avsättas tid för det sociala stödet. Att anställa fler inom vården för att lägga mer tid på vårdtagarna är som känt inte något som prioriteras i vårt samhälle idag. Men det man ofta inte tänker på är den långsiktiga vinsten i att arbeta förebyggande inom vården. Att förebygga isolering och psykisk ohälsa kommer att resultera i mindre belastning inom omsorgen.

En människa som mår bra behöver färre insatser från samhället.
Så är det.

Malmö Högskola, skärp dig!

Bästa Malmö Högskola!

Fakulteten för Socialt arbete på Malmö Högskola har valt att ta en kaffepaus från Äldres rättigheter i samhället. Och för att använda mig av högskolans älskade begrepp skulle jag vilja säga till er; Detta kommer ha konsekvenser på samhällsnivå, gruppnivå och individnivå.

Äldrepedagogprogrammet är ett program som syftar till Äldres rättigheter i samhället. Det innebär alltså att en äldrepedagog arbetar med den äldre och för den äldre människan. Om någon är av den åsikten att det inte behövs äldrepedagoger som tar striden i dagens rådande äldrevård så vill jag sträcka mig så långt att säga; ni vet inte vad ni talar om. Så, Malmö Högskola, vad hände egentligen? Högskolans plan; utbildning-och forskningsstrategier 2009-2012, talar varmt om att Malmö Högskola lämnar ett gott bidrag till samhällsutvecklingen genom både utbildning och forskningsverksamhet. Fast Malmö Högskola kanske är av åsikten att äldreomsorgen har kommit så pass långt nu, att det inte behövs utbildas fler äldrepedagoger. Malmö Högskola upplever kanske att deras bidragande samhällsutveckling har givit oss en äldreomsorg så bra, att nu finns det inte mer att göra ? Jag vet inte, jag bara undrar. Det nämns även i utbildningsplanen att;  Vi utbildar till många professioner som är centrala för kunskapssamhället, och framöver kommer vi att behöva utbilda för andra behov än dagens. När ska du göra det, bästa Malmö Högskola? Du hade ju onekligen någonting på gång, men du verkar ha bestämt dig för att förstöra det.

Så, De äldre får alltså fortsätta leva med den rådande äldreomsorg som finns, för trots att ni så fint talar om er innovativa utbildning så avvecklar ni en av de viktigaste utbildningarna ni har. Så är det, och jag har en fråga gällande min framtid. Hur gör jag nu? om min utbildning läggs på is, vem är jag då på arbetsmarknaden? Jag har svårt att se att ni kommer ta upp utbildningen igen då upplevelser från mig och andra studenter är att ni ser utbildningen som en belastning. Kommer inte verksamheter ifrågasätta varför äldrepedagoger ska finnas på arbetsplatserna om utbildningen inte finns?

Snälla Malmö Högskola, hur tänkte du nu ?

Dikten om Isabell.

En kurskamrat till mig berättade om en erfarenhet hon har från en verksamhet inom äldrevården, och den har jag nu valt att tolka, och skriva ner i diktform. Jag hoppas att ni tycker om den. 

På ett äldreboende någonstans, gav man aldrig de äldre någon chans.

Arbetet effektiviserades, och de boende nonchalerades. 

Och där satt Isabell, hon klarade sig själv. Hon var pigg och glad och inte till besvär.

Men hon kunde inte sluta fundera på, hur hon hade hamnat där. 

Varje morgon och varje kväll borstade hon sitt långa hår, varje morgon målade hon läpparna röda.

Hennes naglar var långa, prydda med rosa lack,
Hennes skor en aning för trånga, men med en vacker skinande klack.

Snart så blev hon dålig, hennes ork försvann med hösten.

Hon kände sig ömtålig, kunde inte längre höja rösten.

Lilla glada Isabell, var plötsligt till besvär, nu valde man att agera snabbt, och la undan hennes necessär.

För inte fanns där tid, att borsta hennes hår, det förstår väl varje individ, att sådant bara inte går.

Och vad ska hon med röda läppar, hon som ändå är så grå,
det var ingenting som verksamheten någonsin kunde förstå.

Man tog henne till frisören, och klippte av det långa håret.

Nu sparade man in på schampo för resten av året.

De klippte hennes naglar korta, och kastade sedan  lacken. 

Och några inneskor av plast, ersatte klacken.

Isabell blev sämre, ville inte ens gå ut. Och snart tar sagan om Isabells sista tid slut.

En morgon hade hon tagit sitt sista mod, trots det hon fått genomlida.

man hittade henne vid spegeln, med läppar röda som blod, och necessären vid sin sida.

Kiki Nilsénius

Artikeln om öppet hus.

Nu är det tids nog att visa er Äldrepedagogernas Öppet Hus som ägde rum tisdagen den 25/3. Att jag kommer ihåg datumet utan att tjuvkika i min kalender har sin naturliga förklaring i studiemedlet som alltid kommer som en skänk från ovan just det datumet.

Jag är väldigt stolt över vad vi presterade den dagen, även om antalet besökare inte var så många. Men vi gjorde någonting väldigt viktigt. De flesta av oss kämpade med att nå ut. Nå ut till allmänheten, inte bara om programmet men även om äldrepedagogernas roll i samhället. Jag tyckte att vi lyckades bra. Något annat väldigt positivt är att Malmö Högskola (äntligen) har uppdaterat äldrepedagogernas sida, och faktiskt nu gör rätt bra reklam för oss. Ny text, nya bilder, nya intervjuer, länkar till tidningsartiklar och vi i informationsgruppen fick även med vår film. Det känns som en seger, och varje liten seger är en bit på vägen, så ser jag det.

ÄLDREPEDAGOGSTUDENTERS FÖRSTA ÖPPET HUS 
För att komma till Malmö Högskolas hemsida och titta på hela artikeln gå in på; http://www.mah.se/Nyheter/Nyheter-2014/Aldrepedagogstudenters-forsta-Oppet-hus/

Text och bild; Mikael Matteson Kommunikatör Malmö Högskola

Heida Ivarsdottir, Helena Mårtensson & Emma Jarl

Marknadsföringsgruppen har varit ute på gymnasieskolor, komvux och folkhögskolor för att informera om det öppna huset. Gruppen har pratat med studie- och yrkesvägledare, satt upp affischer och skickat ut riktade mejl. – Det är viktigt att visa att vi finns och vad vi gör, säger Helena Mårtensson, Emma Jarl, Malin Hylén och Heida Ivarsdottir från denna grupp. Trots att äldrepedagogprogrammet funnits i tio år och att det finns yrkesverksamma äldrepedagoger runt om i landet är det fortfarande många som inte vet vad en äldrepedagog är och gör.

Cassandra Zutic, Kiki Nilsénius & Elin Nilsson

informationsgruppen har gjort en film om äldrepedagogernas roll i samhället och en folder om äldrepedagogens arbetsområden och äldrepedagogprogrammet, varit med i radio och skrivit en debattartikel i Sydsvenskan om behovet av att anställa fler äldrepedagoger.- Vi har presenterat äldrepedagogyrket på olika sätt, säger Elin Nilsson, Cassandra Zutic och Kiki Nilsénius.  Det har varit jätteroligt och fritt.

Informationsgruppens Station
Plats: Vindstilla 

En film om äldrepedagogik.

https://www.youtube.com/watch?v=61-ezHPASic&feature=youtu.be

Vill dela denna film med er, en film som gjordes i samband med Öppet hus den 25/3 till Malmö Högskolas Äldrepedagogprogram. Här presenterar vi Äldrepedagogens roll i samhället. Titta och kommentera gärna!

This is not Peru, this is Burlöv.

Reaktionerna efter Debattartikeln har blivit långt över våra förväntningar, och responsen har till största delen bara varit positiv. Jag och Cassandra Zutic har idag varit inbjudna till PRO med sitt fäste Arlöv, Burlövs kommun.


Att hitta till Burlöv var inga problem, men att tillsammans med Cassandra som hävdar sig kunna använda en GPS hitta PRO:s lokal var en aning svårare. Efter att ha gått åt vänster i en kvart och hamnat vid en rondell vid Lidl bestämde vi oss för att istället för att lita på tekniken, lita på våra medmänniskor. Cassandra stannade en cyklist, och frågade artigt om han visste vägen till PRO. Då han inte talade svenska omformulerades frågan till mycket brokig engelska. Svaret vi fick var; This is not Peru, this is Burlöv.

Efter många människors vägledning såg vi tillslut PRO:s flagga som signalerade att vi kommit rätt. På plats blev vi väl mottagna av bland annat Ordförande Roine Olsson & sekreterare Yvonne Bengtsson, och fick möta medlemmar ur föreningen som var nyfikna på Äldrepedagogens roll i samhället. Jag är personligen väldigt nöjd med utgången då det fick igång en diskussion där man talade om egna erfarenheter, diskuterade politikernas attityd gentemot äldrepolitik och om äldrepedagogens roll i samhället. Tack PRO för att vi fick komma och berätta om Äldrepedagogik.


Kort information om PRO.

PRO:s inriktar sig på att ge sammanhållning och stöd mellan olika pensionärsgenerationer.
De arbetar för att medlemmarna ska känna gemenskap sinsemellan och för en verksamhet som tillvaratar medlemmarnas intresse och leder till aktiviteter. PRO inriktar sig även på studier, friskvård och kulturell verksamhet.

 Cassandra Zutic utanför 35:an - PRO

Dessa vackra blommor fick
vi med oss hem. Tack.

Att arbeta politiskt

Jag har fått möjligheten att engagera mig politiskt i Feministiskt initiativ, Landskrona. Jag är glad och tacksam över att ha hittat ett parti som aktivt arbetar för mänskliga rättigheter och där jag, om jag har turen på min sida, kan vara med och driva en äldrepolitik. Jag hamnade på 6:e plats på vallistan för kandidater till kommunfullmäktige. Det är spännande och fantastiskt roligt, men framför allt väldigt nervpirrande.

Jag vill vara med och driva en äldrepolitik som arbetar utifrån äldres autonomi och integritet; så som det faktiskt står i Socialtjänstlagen, men även i det mest grundläggande som Mänskliga rättigheter som syftar till att alla ska behandlas lika oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller ålder. Men så ser det faktiskt inte ut. Äldre människor har av någon anledning blivit en homogen grupp som hamnat utanför samhället. Ålderism är lika verkligt som rasism, och inget av det borde få lov att förekomma i vårt samhälle. Jag vill vara med och förändra. Jag vill ha en äldrepolitik som arbetar för en attitydförändring kring ålderdom. En äldrepolitik som lägger en mycket större vikt i det sociala arbetet ute på verksamheter. En äldrepolitik som kräver uppsökande verksamheter b.l.a för människor som förlorat sin partner och en äldrepolitik som lägger stor vikt på anhörigstöd. Jag förespråkar Äldrepedagoger som en självklarhet ute på verksamheter.


Tyvärr har det blivit så att vi måste understryka den mänskliga rättigheterna i Äldrefrågan, och det är därför jag vill vara med och förändra.


Varsågoda att läs den senaste debattartikeln om äldrepedagogik.
Tillsammans med mina fantastiskt engagerade kurskamrater har vi lyckats att komma med i Sydsvenskan.

http://www.sydsvenskan.se/asikter/anstall-fler-aldrepedagoger-och-ge-vara-gamla-en-vardigare-vardag/

Examen

Nu är det snart dags för oss att examineras. När som helst nu kan jag beställa en sådan är liten namnskyllt där det står; Kiki Nilsénius - Äldrepedagog. Det är en skrämmande tanke och jag är glad att jag ska läsa ytterligare ett år för att få möjligheten att ta kandidatexamen i socialt arbete. Det som skrämmer mig mest är att det inte är en etablerad yrkesgrupp. Arbetsförmedlingen tror att det är ett vårdande yrke likt undersköterska och Bosse på andra våningen tror att äldrepedagoger bakar bullar med de äldre. Inte mer än så. 

Någonting jag också funderat över på sistone är att det hemskt att vi ens behöver äldrepedagogik i samhället. Det visar bara att äldre är en säregen grupp som behöver någon form av advokat för att göra sina röster hörda. Människors rättigheter borde vara självklara från början, och inte förändras då du kanske är i behov av hjälp. Min förhoppning inom min framtid inom det äldrepedagogiska yrket är att våra metoder och vårt tankesätt ska vara självklara, för alla. 

Var snäll och kom till vårt öppet hus den 25:e Mars.
Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.
Cafe vindstilla, Nordenskiöldsgatan 8
Mellan klockan 14-18.

Vid frågor kontakta mig
kiki.nilsenius@live.se 

I huvudet på en äldrepedagog

                    I EN ÄLDREPEDAGOGS HUVUD

                       Jag är nyfiken på dig som individ.

           Jag vill veta vem du är, dina mål, drömmar och önskningar.

           Jag vill att du vet dina rättigheter, och att du står upp för dem.

           Jag vill lyssna på dig, och de funderingar du har.

           Jag vill prata med dig om dina existentiella funderingar.

           Jag vill stötta dina anhöriga och ge dem tillgång till rätt hjälp.

           Jag vill fylla dina dagar med innehåll utifrån dina intressen.

           Jag vill att maten du äter och kläderna du har på dig är utifrån din vilja.

           Jag vill att du bor precis som du vill, att du gör precis det du vill.

           
           Jag vill inspirera dig att utvecklas

          
           Jag vill visa dig att där finns möjligheter.

         

         
           Jag vill förändra ålderism och attityden i samhället.

Jag vill, om du vill.  

Kiki Nilsénius

Helsingborgs dagblad, Landskronadelen.

Idag publicerade Helsingborgs dagblad artikeln angående äldrepedagogers nytta i samhället.
Jag är väldigt glad att den blev publicerad, då jag igår kväll började fundera på om jag bara hade pratat i gåtor och de beslöt sig för att ha en potatis som tisdagsgäst istället.
Men så var det inte, och jag är rätt nöjd. Mest nöjd är jag över att dom inte tog bilden då jag skuttade ner från en backe, det kändes liksom onaturligt och kanske inte i riktlinjer med vad en äldrepedagog gör. Fast och andra sidan så kanske inte äldrepedagoger står och lutar sig mot ett träd heller. Skämt och sida, jag blev kontaktat av F! vars hjärtefrågor bland annat är mänskliga rättigheter. Ska på något möte nästa vecka för att se om det finns plats för en äldrepedagog.

Men tills nästa gång:

http://hd.se/landskrona/2014/02/18/drommer-om-att-forandra-for-aldre/

En eftermiddag med Landskronaposten.

Äntligen fick jag respons på föregående blogginlägg. Igår, måndag hörde Maria från Landskronaposten av sig och 24 timmar senare satt hon och fotografen Fredrik i min soffa drack kaffe. Jag är både tacksam och glad då det är väldigt viktigt för mig och många andra att samhället blir medveten om att vi finns. Samtidigt är jag extremt nervös då jag har inte egentligen inte har talets gåva och det kändes som om jag satt och pratade hejdlöst utan sammanhang. Maria intygade dock att allt var i sin ordning. Efter intervjun skulle jag fotograferas, och var är mer naturligt för en äldrepedagog att posera vid ett träd? Artikeln kommer antagligen att publiceras inom två veckor, om ingenting mer spännande än jag händer i samhället. Men det tror jag inte.

 

Hjälp oss att förändra!

TÄNK OM?

Det spelar ingen roll om jag läser Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Expressen. Alla journalister och reportrar tycks ha funnit en gemensam nämnare, nämligen äldrevården. Kanske är det jag som läser tidningen för sällan, men jag upplever att nu, nu har Sveriges befolkning vaknat och insett att det finns brister i äldreomsorgen, och inte bara i den vinstdrivande verksamheten utan även i den offentliga sektorn. Enligt en SIFO-undersökning på uppdrag av SVT visade det sig att vi är rädda för att åldras. Det finns inte tillräckligt med förtroende inför vår rådande äldreomsorgs och vi anser även att det är personalbrist ute på verksamheterna. Helsingborgs Dagblad presenterar en artikel om en äldre kvinna på ett särskilt boende som nekades efterrätt då hon inte ville äta sin mat. Expressen berättar om hemvårdspersonal som istället för mjukgörande salva använder sig av tandkräm för att smörja in underlivet, och vi kan läsa i aftonbladet om hur en dement kvinna fick avföring upptryckt i ansiktet med syftet att visa den äldre kvinnan vad hon hade ställt till med. Det som kanske förvånar mig mest är inte det faktum att vi människor plötsligt har fått en ”aha”-upplevelse. Nej, det som förvånar mig mest är att även om vi från individ till samhällsnivå är rörande överens om att någonting måste göras, så fortsätter man att tala om värdegrunder och äldre människors rätt till värdigt liv, men det sker ingen förändring. Ni kan nog hålla med mig om att hade det uppdagats att våra barn blev kränkta och förnedrade i en sådan här stor omfattning så hade vi inte suttit och svurit i TV-soffan. Samhället hade varit tvungna att agera, och illa kvickt.

Jag är i skrivande stund student på Malmö Högskola, och har i många år arbetat som vårdbiträde inom hemvården. Jag vill börja med att klargöra att denna artikel inte är ämnad att kritisera eller förminska omvårdnadspersonal då jag är fullt medveten om vilket fantastiskt arbete som görs ute på fältet, trots de brister som finns i verksamheten. Jag vill även påpeka att långt ifrån alla verksamheter har den omfattning brister som artiklarna ovan beskriver, men jag tror även att vi alla är medvetna om att problemen faktiskt finns. Att jag sökte vidare till Malmö högskola berodde till stor del av frustration, då jag som vårdbiträde hade väldigt lite utrymme att förändra, och det var så jag började min resa som äldrepedagog. Jag antar att de flesta som läser den här artikeln höjer på ögonbrynen, för vad är egentligen en äldrepedagog? Det är få som vet att vi finns, och ännu mer beklagande; varför vi finns. Äldrepedagogprogrammet är en treårig högskoleutbildning som det tredje året ger eleverna en möjlighet till att få kandidatexamen i socialt arbete. Äldrepedagogen bär bland annat på juridisk kunskap, socialpedagogik, psykologi, äldrepsykiatri, hälsofrämjande interventioner, samtalsmetoder, åldrandets problem och sjukdomar, handledning, arbetsmiljö, och bemötande inom demensomsorgen och existentiella frågor. Syftet med den här artikeln är att förmedla till allmänheten vem vi är, och varför där finns ett behov av att ta vara på vår kunskap, så varsågoda att häpna:

Tänk om du på äldre dagar flyttar in till ett äldreboende. Här möts du av en miljö likt ett sjukhus och dina valmöjligheter tycks ha minskat radikalt så fort du satte din fot innanför tröskeln. Plötsligt ska du gå och lägga dig klockan 20.00, och har du svårt att sova så här tidigt kan du alltid få en sömntablett. Plötsligt upplever du att dina åsikter och din vilja inte längre spelar någon roll, ingen har egentligen tid att ta reda på vad som krävs för att du ska uppleva livskvalitet. När du flyttade in berättade du för personalen att du tyckte om ostsmörgåsar till frukost, och att du lätt börja frysa eftersom du har lite dålig blodcirkulation. Plötsligt så består resten av ditt liv av ost och varma koftor. Kanske blir du deprimerad, vem vet? Det enda vi vet är att om så är fallet kommer du att erbjudas antidepressiva läkemedel fortare än kvickt. Eftersom du är äldre så kommer läkemedel ge dig större bieffekter vilket ökar sannolikheten för trötthet, yrsel och illamående. Om detta händer finns det en risk att du av yrseln ramlar, kanske bryter du någon kroppsdel och blir en större börda för personalen och en större kostnad för samhället. Tänk om hela din person kretsade kring din ålder, och svaren till ditt mående baserades på siffror. Tänk även om du blev erbjuden att på bestämda veckodagar duscha, och att det sedan var skrivet i sten.

Äldrepedagogen är expert på äldre människors sociala situation vilket bland annat innebär att vi är medvetna om den ålderism som råder i samhället. Att vara medveten om detta är vi inte ensamma om, men vi har den kunskap som krävs för att förändra äldre människor livssituation utifrån deras vilja och önskningar. Så Tänk om du på äldre dagar flyttar in på ett äldreboende. Innan inflyttning till ditt rum/lägenhet har du blivit tillfrågad om du önskar någon särskild färg på dina väggar. Vid inflyttningen möts du sedan av en varm och färgrik miljö i de allmänna utrymmena och ditt rum har just den färg som du önskar. Hör möts du av Äldrepedagogen, din kontaktperson och ansvarig sjuksköterska som välkomnar dig till din nya bostad. Man berättar om verksamheten och uppmuntrar dig till att komma med förslag, utveckla, berätta om dina förväntningar och önskningar kring din egen vardag. Här finns det en Äldrepedagog vars dörr alltid är öppen för dig, där du kan komma för att prata, ställa frågor, ge förslag eller till och med komma med klagomål. Om du vill så kommer Äldrepedagogen fungera som en länk mellan dig och övrig personal på verksamheten.
Tänk om du plötsligt skulle känna dig håglös eller nedstämd och du först och främst erbjuds samtal med en kurator eller psykolog. Tänk om din nedstämdhet skulle dämpas av samtal och du skulle slippa mediciner och dess biverkningar. Tänk om du faktiskt kände att du var samma människa som innan du steg över tröskeln.

Hjälp oss att förändra! Förändra attityder till äldre människor, höj statusen för ALLA vårdyrken, skapa arbetsmöjligheter för oss och sprid ordet!

Kiki Nilsenius
kiki.nilsenius@live.se