Hon som är så gammal och jag som är så ung.

Jag talar ofta om ålderism, ett begrepp som används allt för sällan, och som inte rättstavningsprogrammet här ville kännas vid. Ålderism beskriver diskriminering av äldre människor, och förekommer lika ofta som andra diskrimineringsformer. Jag kommer att fördjupa mig i våra fördomar om äldre i ett senare blogginlägg, men idag vill jag ägna mig åt ett ämne som jag har funderat på väldigt länge. 

Vid en jämförelse mellan den yngre och äldre generationen, om vi bara tittar på ålder, så skulle det vara orimligt att säga att den yngre generationen drabbas lika hårt av fördomar och stereotypiska fack. Men, jag vill berätta att det händer, och jag vill visa att det är lika löjligt som de rollförväntningar som finns på äldre människor.

Jag vill börja med att ta exempel från verkliga livet, där vi pratar om våra äldre:

- Nora har varit nedstämd ett tag.
- Ja, men Nora är gammal.

- Nora vill inte flytta till äldreboendet.
- Nora vet inte sitt eget bästa, Nora är gammal.

- Nora skulle må bättre av att få socialt stöd av hemtjänsten.
  Hon är gammal och ensam.

- Nora sover dåligt.
- Det blir så när man är äldre.

 - Trots att Nora är gammal så får tar vi med henne på aktiviteter.
-  Det är ju helt fantastiskt!!

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Det jag vill visa här är att vi ständigt drar paralleller till människors ålder, och finner förklaring till människors mående och beteende utifrån hur gamla vi är. Alla ovanstående exempel kan mycket väl stämma överens med verkligheten, men de kan också inte göra det. Vi blir inte automatiskt nedstämda för att vi blir äldre, inte heller omyndigförklarade, vi känner oss inte nödvändigtvis mer ensamma, eller sover dåligt. Men visst blir vi tröttare, och visst är det fantastiskt så länge vi får lov att orka vara med på saker som ger vår liv mening. Men vi blir så till oss när vi ser en äldre människa få uppleva livskvalitet och glädje, borde det inte vara en självklarhet? 

Nåväl, åter till min egen generation och den under mig. Aldrig har jag fått höra att min trötthet beror på att jag är ung, eller att mina sömnproblem tyder på att jag inte nått mogen ålder än. Nej. Däremot har jag och väldigt många andra jag diskuterat detta med, fått höra:

- Du som är så ung ska väl orka det här?

- Du som är så ung har inte sådana problem.

- Du som är så ung vet inte vad det innebär.

- Du som är så ung har väl inte ont i kroppen.

Återigen är vi åldersfixerade och glömmer bort individen bakom siffran. Det finns ingenting, verkligen ingenting som säger att en äldre människa inte kan ha bättre hälsa än vad jag har. Jag tänker inte på antalet levnadsår som är kvar, utan på den mentala och fysiska hälsan, där den äldre människan kan vara mycket starkare, mer smärtfri och sova bättre än vad jag gör. Så kan det vara. Jag, och andra i min ålder, ja vi börjar närma oss 30, och några av mina vänner är redan där, känner ofta värk. För mig är det inte självklart att röra mig som jag kunde göra förr. Jag har överrörliga leder, har ofta ont i rygg, höfter och knän. Många av oss sover dåligt, många av oss har varit med om väldigt mycket, vilket har gett oss otroligt stor kunskap och erfarenhet om människor och livet. Trots detta, har vi inte nått pensionsåldern.

Vi borde alla, oavsett vem vi är, fundera över vår syn på varandra. Jag har alltid och kommer alltid att förespråka en individuell syn på människor. Vi är alla olika, du kan aldrig någonsin veta vem det är du möter vid första anblick.

Jag är inte längre saknad.

Här får ni ta del av en sång jag skrivit, efter att ha träffat en äldre kvinna. Den blev publicerad i omtalat.nu , expressen.

http://www.expressen.se/omtalat/jag-ar-inte-langre-saknad--hor-sangen-om-en-aldre-kvinna-som-driver-dig-till-/