Tankar om socialt stöd

"Den enskilde som har ett bristande socialt nätverk kan beviljas insatser från hemvården i syfte att bryta isolering. Exempel på insatser är att den enskilde har möjlighet att samtala samt att få möjlighet att introduceras i sociala aktiviteter och träffpunkter."

Ni som arbetat inom vården, främst hemvården, har antagligen kommit i kontakt med insatsen Socialt stöd/social kontakt. Min erfarenhet av just socialt stöd är att det är en insats som utförs 1 gång per vecka i ca 45-60 min. Vid dessa tillfällen är det vanligt att man tillsammans med den äldre samtalar över en fika. Detta är oftast ett trevligt möte, och många gånger mycket betydelsefullt för den äldre. Men om vi tittar på hur insatsen utförs i dagens äldreomsorg ser vi att det inte överensstämmer med de riktlinjer som finns.

När jag själv arbetade som vårdbiträde reflekterade jag inte över insatsens betydelse, utan jag likt de flesta, tog den där fikan och samtalade om väder och vind. Men aldrig att mina 45 minuter hos den äldre resulterade i att den sociala isoleringen bröts, och jag anser att insatsen därför borde göras om från grunden.

Åsikter i all ära, men jag har funderat på hur man faktiskt skulle kunna gå till väga:

1. Personal tilldelas kontaktmanskap där personkemin stämmer. Oftast finns det redan goda relationer mellan vårdgivare och vårdtagare, så jag anser inte att detta skulle vara ett större problem.

2. Kontaktmännen leds av en handledare. Eftersom jag är äldrepedagog och förespråkar äldrepedagoger som en omfattande del av all äldreomsorg så anser jag att äldrepedagogen verkar som handledare för att ge personalen vägledning och stöd i sitt arbete. Detta innebär att kontaktpersonerna kommer att ingå i ett team som handleds kontinuerligt.

3. Kontaktpersonen ska fungera som en länk mellan den äldre och samhället. Detta innebär att det måste finnas ett samförstånd mellan parterna. Insatsen kan beviljas upp till 6 h i veckan beroende av behovet och man börjar med att bygga upp gemensamma mål samt att skapa en relation som bygger på tillit.

4. Kontaktpersonen ska vara den äldres trygga punkt och introducera den äldre för mötesplatser, träffpunkter eller liknande verksamheter för att bryta isolering. Personalen ska kunna anpassa sitt arbete utifrån individens behov och intresse, vilket innebär att det inte är givet att just ovan nämnda verksamheter är rätt arena för den äldre.

Givetvis är detta en kostnadsfråga, och de flesta kommuner skulle anse att det inte finns resurser för att detta ska fungera i praktiken. Det är en fråga om tillgänglig personal, då det kommer att behöva avsättas tid för det sociala stödet. Att anställa fler inom vården för att lägga mer tid på vårdtagarna är som känt inte något som prioriteras i vårt samhälle idag. Men det man ofta inte tänker på är den långsiktiga vinsten i att arbeta förebyggande inom vården. Att förebygga isolering och psykisk ohälsa kommer att resultera i mindre belastning inom omsorgen.

En människa som mår bra behöver färre insatser från samhället.
Så är det.